lockeruds damlag

I våra programblad presenteras samtliga spelare i a-laget med en proffesionellt fotad bild, samt en kort rad frågor. Ni som lusläst detta och då speciellt under rubriken sysselsättning, har då redan upptäckt att jag jobbar som projektledare och lärarvikarie. Jag ska nu ta upp en intressant konversation mellan mig och en bråkig elev som vid det tillfället såg mig som den största pain-in-the-ass-läraren ever.

Jag till elev: "Nu sätter du igång med dina uppgifter på en gång annars kommer det här bli en lång lektion för dig!"

Eleven ger mig en blick med mord i, sätter sig på sin plats med armarna i kors, kastar grammatikboken i golvet och "TÄNKER FAAAAAN INTE GÖRA DOM DÄR JÄVLA TRÅKIGA UPPGIFTERNA".

Jag(sur och cynisk): "Du, du kan gå.. dörren är därborta."

Eleven reser sig upp hastigt och tar fart mot dörren. Just i denna stund när hon ska gå och jag väntar på att dörren ska slängas igen hejdar hon sig i dörröppningen, vänder sig om mot mig med ett annsiktsuttryck, som man inte ens önskar sin värsta fiende att bemöta, och säger på kaxig tonårs-dialekt:

Elev: Hallå, alltså du spelar typ innebandy vaa?

Jag: Öhh..jaa?

Elev: Man ser det på din frisyr.

Jag befinner mig i något slags perplext tillstånd. Vet inte om jag ska tacka eller ge ungen en kvarsittning. Svårtolkat. Vad fan menar hon egentligen? Var det en pik? Menar hon att alla som spelar innebandy är snygga i håret? Eller..om vi vänder på det, ful i håret=innebandyspelare. Med tanke på situationen satsar jag på att den här eleven syftade på det sista alternativet.
Dagen därpå ,när jag febrilt försöker få tag på en klipptid med tanke på förgående dagens händelse,får jag gladligen syn på en annan elev, som efter närmare titt och förhör avbildat min frisyr och klippt sig PRECIS likadant. Dubbla budskap. En dyrkare och en fiende. Plus minus noll. Den kanske inte var så illa ändå.


Jag minns året 2006 då många i laget hakade på frisyr trenden hockeyfrilla. Det var extrema och dyrkade frisyrer som satte odentligt  fart på  stans frisörindustrin. Och vi i laget var inte sena med att haka på denna modefluga.
Jag och jessica Andersson blev till och med utsedda till "Årets hockeyfrilla" av mariestadstidningen. För att ytterligare understryka denna trend, som rådde i vårat lag, fick våra hockey-inspirerade kaluffser en ny bemänning av det gotländska laget Endre.:  Hockeyfrillen blev Lockerudfrisyren. Den ack så förakatde frisyren hade spridit sig till den lilla ön och  samtidigt hade uppfinningsrikedomen att vidareutveckla frillen nått sitt essä. Det var "slides" på sidorna, osymmetriska längder och färger i alla tänkbara kombinationer. Det var blått, grönt, rött, svart, blått igen.

Hysterin må ha lagt sig något i laget nu, men vi är fortfarande hårt inbitna i att vara snygga i håret. Så ha det i åtanke när du vill berömma oss med en tillruffsning i våra överstylade hår, bevara frillen och ge oss istället en klapp på axeln eller dunk i ryggen.
Kanske är det dax för Lockerudsfrisyren att göra comeback lagom till mötet mot Gotland, men då i ny skepnad? Länge leve frisyren!




Förslag på den "Nya Lockerudsfrisyren".


Karin "Kakan" Didriksson

Man kunde långt in på förra veckan fortfarande avsmaka segerns sötma, efter att ha vänt upp och ner på hela innebandyvärlden och piskat dåvarande serieledare KAIS Mora. Vinsten var en dröm som blev sann, något som i andras ögon betraktades som en omöjlighet, därav vi insåg möjligheten, tog den och piskade varje liten kotte med den och vår stolthet. Det var IN YOUR FACE och ändlös glädje.

Men efter helgens bravader bytte sötman skepnad och blev istället en kniv i ryggen och sedan tonvis med salt i såret. Rönnby är ett sjuhelsikes vasst lag med profiler som är otroligt knivskarpa, det ska man verkligen inte sticka under stolen med. Men vi hade nog alla förväntats oss att stå upp bra mycket bättre än vad vi gjorde. Till en början kändes matchen helt OK, men i tredje perioden när målkalaset började, inträdde domino-effekten och slutresultatet visade smärtsamma, hatade 1-11. Varje individ har klandrat sig själv, vi har bitit oss i armen, dragit alla möjliga kombinationer av f-ordet,k-ordet och h-ordet, analyserat,skrkit, gråtit, låst in oss och idag är det tisdag och då är det nog. Nog om den matchen och blicken framåt och uppåt. Nu väntas ett überlångt match uppehåll för att lämna tid och rum åt innebandy-vm och tiden där i mellan tar vi vara på, på absolut bästa sätt.

Efter gårdagens matchanalys var det dags för guldtrion Kaj, Stefan och björn, som går under namnet fysteamet, att hålla itrådarna. Det var återigen dags att köra igenom fysprofilen, som är en rad av olika tester, för att se hur våra snärta bodies utvecklats under diverse fyspass. Och för att sedan jämföra med de resultat vi presterade innan säsongen. Det bör tilläggas att dessa grabbar också vill följa med i utveckling och har dragit igång en blogg, tummen upp säger vi! Läs om våra pass och betrakta exklusiva bilder här→http://blogg.fysteamet.se/#home

Att träning ger färdighet fick dom flesta bekräftat och gav oss en ordentligt sporre och vilja att fortsätta med det hårda jobbet vi lägger ner. En parantes som är värd att nämnas är Alexandra Larms presentation vad gäller knäböjen. Uförandet ser ut som så att man har en skivstång på axlarna och sedan böjer på benen till 90 grader och sen upp igen. Allt eftersom man klarar vikten ökar man på med fler viktskivor. Jag vet inte vad kvinnan lyfte i slutändan, men det skulle inte förvåna om hon fortfarande befann sig i gymmet och lastade viktskivor. När jag beundrande såg henne ta 100 kg på axlarna och sa att "det börjar kännas liiiiiiite i benen nu" vände jag på klacken för att inte bli kvar i gymmet hela natten. Hon är typ tre äpplen hög men jäklar vilken power tjejen har! Dunk i ryggen på Larm och alla andra för bra resultat!

Pannlampa på och reflexväst XXL, ikväll kommer Lockerud damlag härja i Leksbergsskogarnas backar och plocka mjölksyra. Vågar du hänga på?



Explosivitet-stefan,         Smidighets-Kaj,           Uthållighets-Björn

Karin "kakan" Didriksson

Det är ca 456 timmar sedan våran senaste match tog sin start. X antal träningar och låt-mig-dö upplevelser senare så är återigen dags. Bussen styr mot Falun. Googlar man Falun så får man 6 800 000 träffar mot Mariestads 1 030 000. Då vet ni va vi har att möta... Förra årets finallag som för tillfället ligger på en tredje plats i tabellen. Det kommer inte att bli lätt, som att palla päron mitt på ljusa dagen under släktträff med hundar och allt va det innebär. Men vi har ingenting att förlora.

Söndagens match är mot Mora med 51 200 000 träffar på google. Här snackar vi David vs Goliat. Även tabellen talar klarspråk. Mora med gladinnebandy leder serien med endast 1 förlust och 1 oavgjord i bagaget. Våra tidigare möten under försäsongen var jämna. Men nu är det seriespel. Då är allting annorlunda. Men vi är inte laget som ger sig utan fight.

Vi har visat att vi kan bara vi vill, men då gäller det att vara med från början och inte sitta kvar i bussen och dividera om Andra sidan häcken" ska ses med svensk eller engelsk tal. Så till helgen är det bara en sak som gäller. Blod, svett och tårar.

Träningarna under "ledigheten" har inte varit en dans på rosor. Tvärtom. Fysteamet har kört hårt med oss, ledarstaben ännu hårdare. Skinkorna har blivit fastare för att tåla ännu hårdare rövtacklingar. Flåset har fått bekänna färg. Hela kroppen och knoppen fick en deja vu upplevelse och trodde att det var sommar igen. Smärta är vårt mellannamn.

Det är synd att vi inte innehar en floskelbok. För vår käre Alexandra Larm spottar ut floskler hela tiden. Det skulle i och för sig behövas anställa någon på heltid för att hänga med. Enligt henne själv så säger hon bara va alla andra tänker och inte vågar säga. Oh my....

Duracellkaninerna har varit lugna i veckan som gått. Igår reagerade vi på att det varit så lugnt på träningarna. Kan vara för att kanin 2 är hemma och kurerar sig efter förkylning. (hoppas du blir frisk snart).

 Kakan hade som sagt inte svininfluensan. Tur för henne med tanke på grisfarmen.

"de som vinner dagens 2 mål slipper trapporna!" Kottens försök att hetsa oss till vinst på träningarna fungerar inte. För i slutändan springer alla som små gaseller i trapporna. Men vinna vill alla ändå. Det har Kjellis fått erfara otal gånger. När det är 20 segertörstande brudar och poängräkningen inte stämmer, då blir det livat. Kjellis har inte haft den uppgiften på några träningar nu.

Nu har jag genomfört min premiär här på bloggen.

Jag bugar och tackar för den här gången.

#19 från det äldre gardet.

När jag vaknade i tisdags och skulle göra din första motvilliga rörelsen ur sängen, kände jag att” alla hästar inte var hemma” den här morgonen, ”hissen gick inte ända upp” och inte heller var det riktigt ”rätt möblerat på övervåningen”. Huvudvärken pumpade, leder och muskler ömmade mer än efter ett mördar-träningspass och en ovanlig feber spred sig som en löpeld genom min kropp och slog ut proppar, som gjorde att jag frös trots full speed på elementen. Jag svettades då min kropp var iskall. Något var helt klart på tok.

Jag tänkte” Jävlar, bara för att man är bonne och kallas gris-karin ska man bli den första i laget att åka på svin-infuensan. Det här kommer jag bli mobbad för i decennier..Tyyyyypiskt.”  Åtskilliga timmar i sängen fick spenderas, ett 20-tal filmer betades av och lika många koppar blåbärssoppa. När det var som allra värst var jag nära på att bryta ihop att förtvivlan. Att träna, jobba, träffa folk och min annars så rutinspäckade vardag hade totalt gått i spillror och nätterna blev det inte mycket till sömn.
Men efter 4 dagar kände jag mig så gått som repad, gris-sjukdomen var bara en bluff, och igår kunde jag göra comeback på innebandyplanen.

På måndagar kör vi ibland lite special-träning då den oskiljaktiga trion som kallas fys-teamet håller i trådarna. Gossarna består av Kaj- Århäll, Stefan hall och Björn Mårtensson. Och det här är rejäla och mycket pålitliga karlar vi pratar om. Kaj är smidig som en balett-dansös och en riktigt topp-snärta. Det skulle heller inte förvåna mig om killen kunde gå ner i spagat och slå en bakåtvolt i luften. Kajs grej är att göra oss snabba som antiloper och lika spänstiga som han själv.

Stefan är en kompakt power-bar som tycker att vi ska TA IIIIIIIIIIIIIIIIII, KOOOOM IGEN NU DÅ, JA,JA,JA!!EXPLOSIVITEEEEET!!!!!! Han är även den som delar in oss i två grupper innan träningen anträder. Och då är det ingen spartansk indelning med den klassiska 1,2,1,2,1,2,1, ettorna är en grupp och tvåorna en annan. Här kör han med apa,idiot,apa,idiot, apa eller dålig, sämst, dålig, sämst. Aporna börjar med cirkelträning och idioterna kör intervaller. Inte förnedrande utan bara fruktansvärt komiskt och man är alltid lika full av förväntan av vad som komma skall ur hans mun.

Björn är även han en riktig hurtbulle. Och vilken power karl har! Det var nog inte bara jag som stod och gapade under försäsongsträningen då vi skulle göra fysprofilen och vi hade kommit till testet ”chins”.Det går ut på att man greppar en stång upp i luften och hänger raklång neråt och ska sedan dra sig uppåt med armarna, och när hakan passerat stången har man gjort en chins. Björn kunde prata, ge instruktioner om hur man gjorde detta samtidigt som han avverkade ungefär 6 chins. Och inte en skråma. Inte ett tecken på ansträngning. Och då ska ni veta att chins är ingen dans på rosor. Medelsnittet på chins i laget låg nog ungefär på 0,2 chins per skalle. Talesättet att vara ”stark som en BJÖRN”, börjar få sig en ny innebörd hos mig.

Det är inte svårt att bli lite förtjust i dessa guldgossar. De har humor, de är starka och de vill göra oss större, strongare och kvickare. Och de gör det med hjärta, stake och en ordentlig kopp vilja som mäts till lika stor som Lockeruds. De som drar åt samma håll som oss, älskar vi.



Som ett ljus i höstmörket, kommer här lite pics från en solig kick-off på torsö från förra året.

Karin "kakan" Didriksson

idag har vi hunnit med massor! 
först en minst sagt dramatisk bilresa ner till göteborg, vilket återspeglar vår rubrik. men vem anar något annat när bilen innehåller en körande jossan, peso, therse/tessan, mathilda och vi, sandra och annie? åkte minst sagt helt fel och istället för att komma till pixbohallen kom vi till industriområdet "avsugning" på andra sidan av göteborg. men tydligen var vi inte dom enda... våran suporter och bloggmate kakan var tydligen nere i varberg och herjade?

matcherna i sig gick bra och vi är vidare med 18års laget till regionslutspel.
lockerud-ibk gbg 6-1
lockerud-pixbo 1-2
lockerud-lindome 8-0
riktigt bra slit laget igenom, alla matcher! blev dock snuvade på 1 poäng efter en röt-lyko-träff av pixbo, 20sek kvar av matchen. riktigt orättvist!

nu har vi precis hoppat in sängen och ska snart krypa till kojs. taggar inför morgondagens två matcher med 16års laget.


 

den yngre generationen