lockeruds damlag

När jag vaknade i tisdags och skulle göra din första motvilliga rörelsen ur sängen, kände jag att” alla hästar inte var hemma” den här morgonen, ”hissen gick inte ända upp” och inte heller var det riktigt ”rätt möblerat på övervåningen”. Huvudvärken pumpade, leder och muskler ömmade mer än efter ett mördar-träningspass och en ovanlig feber spred sig som en löpeld genom min kropp och slog ut proppar, som gjorde att jag frös trots full speed på elementen. Jag svettades då min kropp var iskall. Något var helt klart på tok.

Jag tänkte” Jävlar, bara för att man är bonne och kallas gris-karin ska man bli den första i laget att åka på svin-infuensan. Det här kommer jag bli mobbad för i decennier..Tyyyyypiskt.”  Åtskilliga timmar i sängen fick spenderas, ett 20-tal filmer betades av och lika många koppar blåbärssoppa. När det var som allra värst var jag nära på att bryta ihop att förtvivlan. Att träna, jobba, träffa folk och min annars så rutinspäckade vardag hade totalt gått i spillror och nätterna blev det inte mycket till sömn.
Men efter 4 dagar kände jag mig så gått som repad, gris-sjukdomen var bara en bluff, och igår kunde jag göra comeback på innebandyplanen.

På måndagar kör vi ibland lite special-träning då den oskiljaktiga trion som kallas fys-teamet håller i trådarna. Gossarna består av Kaj- Århäll, Stefan hall och Björn Mårtensson. Och det här är rejäla och mycket pålitliga karlar vi pratar om. Kaj är smidig som en balett-dansös och en riktigt topp-snärta. Det skulle heller inte förvåna mig om killen kunde gå ner i spagat och slå en bakåtvolt i luften. Kajs grej är att göra oss snabba som antiloper och lika spänstiga som han själv.

Stefan är en kompakt power-bar som tycker att vi ska TA IIIIIIIIIIIIIIIIII, KOOOOM IGEN NU DÅ, JA,JA,JA!!EXPLOSIVITEEEEET!!!!!! Han är även den som delar in oss i två grupper innan träningen anträder. Och då är det ingen spartansk indelning med den klassiska 1,2,1,2,1,2,1, ettorna är en grupp och tvåorna en annan. Här kör han med apa,idiot,apa,idiot, apa eller dålig, sämst, dålig, sämst. Aporna börjar med cirkelträning och idioterna kör intervaller. Inte förnedrande utan bara fruktansvärt komiskt och man är alltid lika full av förväntan av vad som komma skall ur hans mun.

Björn är även han en riktig hurtbulle. Och vilken power karl har! Det var nog inte bara jag som stod och gapade under försäsongsträningen då vi skulle göra fysprofilen och vi hade kommit till testet ”chins”.Det går ut på att man greppar en stång upp i luften och hänger raklång neråt och ska sedan dra sig uppåt med armarna, och när hakan passerat stången har man gjort en chins. Björn kunde prata, ge instruktioner om hur man gjorde detta samtidigt som han avverkade ungefär 6 chins. Och inte en skråma. Inte ett tecken på ansträngning. Och då ska ni veta att chins är ingen dans på rosor. Medelsnittet på chins i laget låg nog ungefär på 0,2 chins per skalle. Talesättet att vara ”stark som en BJÖRN”, börjar få sig en ny innebörd hos mig.

Det är inte svårt att bli lite förtjust i dessa guldgossar. De har humor, de är starka och de vill göra oss större, strongare och kvickare. Och de gör det med hjärta, stake och en ordentlig kopp vilja som mäts till lika stor som Lockeruds. De som drar åt samma håll som oss, älskar vi.



Som ett ljus i höstmörket, kommer här lite pics från en solig kick-off på torsö från förra året.

Karin "kakan" Didriksson