lockeruds damlag

Medans dom äldre har spelledigt i helgen och slickar av sina gulafingrar som spår av den nu tomma ostbågarpåsen eller slår klackarna i taket på björnes har vi, den yngre generationen, annat för oss. Vi ska nämligen ner till göteborg to kick some ass i DJSM. Vi ska vara med i både 18 & 16årslaget vilket innebär 5 stycken matcher. Helgen kommer bli helt klart bli g-r-y-m och ni kan förvänta er ett eller annat blogginlägg! 



gamal bild på de nu gamla i 18årslaget. snyggos!

Alexandra Larm: Stefan, har vi ob. i materialväskan?

Stefan: Va???

Alexandra Larm: Jaaa, har vi tamponger?

Stefan: Nej, men vi har bindor.

Alexandra Larm: Åh vad bra!
Springer glatt bort till omklädningsrummet med dambindan i högsta hugg och gör sina bestyr.

Efter en timma av träningen återkommer Larm till Stefan och ser mindre nöjd ut.

Alexandra Larm: Det fungerarar inte Stefan, ni måste ha tamponger istället, dambinda och stringtrosor är ingen bra kombination.

Givet, för lite trosa och för mycket trosskyddskydd. Stefans tanke att utrusta materialväskan med nödskydd var god, men lärde sig en läxa och får skrota dambindan och istället förse oss kvinnor med tamponger.



Larm.

Isen är bruten och vi har kammat hem vår första seger. En välbehövlig gärning, vad gäller serieläget och våra självförtroenden. Från början till slut slet vi som piskade oxar och visade att Lockerud/Mariestad är en sur karamell att suga på. Vinst med 7-2 mot huddinge och stjärnorna lös över vadsbohallen den natten.  Äntligen hade målskyttet släppt och de små otygen som kallas marginaler gjorde en kär entré. Glädjen blomstrade i oss och det var svårt att sluta le efter matchen.  Våran sjätte utespelare, publiken, ska skjutas fram i rampljuset och hissas flera gånger om. Ni borde få pris för erat stöd.

Vad var då receptet till våran saftiga seger? Fredriks skönsång? Förberedelserna innan matchen? Vi var många som var skrockfulla på söndagsmorgonen när vi klev upp och var noga med att följa samma rutiner som föregående dag. Själv steg jag upp samma tid, åt EXAKT samma frukost och mat, hängde av mig kläderna precis likadant i omklädningsrummet. Dock skippade jag mina leopardmönstrade tur-trosor som hade krympt i tvätten och började skava på helt fel ställen. Fatalt misstag. Dom får hädanefter skava hur bäst dom vill.

Ytterligare ett stockholmslag, Täby, hade kommit ut till bushen för att kriga mot oss lantisar.
Matchen började bra, vi blir de första att spräcka nollan och slipper återigen att jobba utifrån ett underläge, som annars präglat säsongen tidigare. Allt kändes taggat, peppat och hyfsat bra men sedan är det som att Han däruppe vill straffa oss, stänger av hjärtan, hjärnor och övriga extremiteter . Allt blir en enda stor röra och vi viker ner åt något så ångerfullt. Täby kniper den så viktiga tre-poängaren och ger oss ilska, frustration och en önskan om att kunna vrida tillbaka tiden. Man kan väl säga såhär för att fatta mig kort, allt som stämde i lördagens match stämde inte mot Täby.

En spelledig helg har gått, och vi har alla tagit igen oss på de sätt som vi behöver. Några slår bo i soffan, skaffar kvalitetstid med familjen, andra slår klackarna i taket och uppdaterar sitt sociala liv utanför innebandyn. Ledigheten förvaltas efter folks behov och ser därmed olika ut för alla. När sedan måndagsträningen kommer känns det som att man varit ifrån sitt Lockerud i en evighet, och suget efter rasslande nät och svettiga närkamper ter sig som ett sockerbegär.

Innebandyn, och alla andra lagsporter, har en unik förmåga att gestalta sig i andra former förutom just en lagsport. Jag är övertygad om att det är många som håller med mig när jag konstaterar att laget är som en extra familj. Man träffar sina lagkamrater lika mycket som, om inte mer, än sin familj när det är som mest intensivt.
Beviset för detta kom under vår vistelse i norrland förra helgen, då jag la märke till hur otroligt synkroniserade våra menstruationer i laget är. Grabbar, män eller ni som inte förstår vad jag pratar om kan läsa mera om detta här→ http://blogg.alltombarn.se/katerina/2009/05/07/varfor-synkas-kvinnors-mens/
Detta ser jag som en klar förmån för den manliga delen av ledarstaben, då de slipper dras med pms:er och humörsvängningar året om ,utan istället får slåss med dessa ”mens-biverkningar” under en mer packad period. Och det får Kjellis och Fredrik ta.

För att ytterligare ge ett bra exempel på innebandyns magiska förmåga kan jag nämna de dagar då allt har gått käpprätt åt skogen, tillvaron har aldrig känts mera miserabel och vardagens bekymmer står en upp i halsen. Man åker sedan till träningen och där kopplas ALLT i livet bort som inte stavas innebandy. Ledsamheterna försvinner kanske inte men man har i alla fall möjligheten att för en sekund skjuta allt åt sidan. Det är bara du, bollen och klubban som existerar. Innebandyn går in som räddaren i nöden, din högra hand och trogne hjärtevän. Den finns alltid där för dig, såsom  i sorg eller lycka.

Faktum är att bakom den nördiga innebandyfasaden, som så många kanske uppfattar den, står ett helt lag med vänner, en förening med guldkant och många frivilliga därtill, som är beredda att ta fram stridsyxan och stå upp och stötta dig i alla lägen.

Åter till ämnet; Det är en viktig vecka som väntar. Gårdagens pass nötades det uppspel, snabba spelvändningar och mera avslut. Taggning inför den så viktiga helgen med dubbelmöte har börjat. 100% hjärta, 100 % hjärna och 100% koncentration på träningarna så lovar jag att vi är så pass förberedda att ge er en ordentlig uppvisning till helgen i vadsbohallen. Först mot Huddinge, och sedan ytterligare en show mot Täby.

En organisations framgång är resultatet av varje individs insats tillsammans.

Karin "Kakan" Didriksson

Kjellis, en av dom som kan ha det tufft när lingonveckan slår till.