Från flipp till flopp.
Isen är bruten och vi har kammat hem vår första seger. En välbehövlig gärning, vad gäller serieläget och våra självförtroenden. Från början till slut slet vi som piskade oxar och visade att Lockerud/Mariestad är en sur karamell att suga på. Vinst med 7-2 mot huddinge och stjärnorna lös över vadsbohallen den natten. Äntligen hade målskyttet släppt och de små otygen som kallas marginaler gjorde en kär entré. Glädjen blomstrade i oss och det var svårt att sluta le efter matchen. Våran sjätte utespelare, publiken, ska skjutas fram i rampljuset och hissas flera gånger om. Ni borde få pris för erat stöd.
Vad var då receptet till våran saftiga seger? Fredriks skönsång? Förberedelserna innan matchen? Vi var många som var skrockfulla på söndagsmorgonen när vi klev upp och var noga med att följa samma rutiner som föregående dag. Själv steg jag upp samma tid, åt EXAKT samma frukost och mat, hängde av mig kläderna precis likadant i omklädningsrummet. Dock skippade jag mina leopardmönstrade tur-trosor som hade krympt i tvätten och började skava på helt fel ställen. Fatalt misstag. Dom får hädanefter skava hur bäst dom vill.
Ytterligare ett stockholmslag, Täby, hade kommit ut till bushen för att kriga mot oss lantisar.
Matchen började bra, vi blir de första att spräcka nollan och slipper återigen att jobba utifrån ett underläge, som annars präglat säsongen tidigare. Allt kändes taggat, peppat och hyfsat bra men sedan är det som att Han däruppe vill straffa oss, stänger av hjärtan, hjärnor och övriga extremiteter . Allt blir en enda stor röra och vi viker ner åt något så ångerfullt. Täby kniper den så viktiga tre-poängaren och ger oss ilska, frustration och en önskan om att kunna vrida tillbaka tiden. Man kan väl säga såhär för att fatta mig kort, allt som stämde i lördagens match stämde inte mot Täby.
Gårdagens träning inleddes med matchgenomgång, vad som vad bra, mindre bra och vad vi ska jobba mera på. Kommande dagar får innebandyklubban ligga på hyllan och istället ska våra stjärtar bli snärtare, konditionen förbättras och övriga muskelgrupper exapanderas. I elitserien går det inte att flyta med och förlita sig på fjolårets presentation, hårt jobb ända in i kaklet är det enda som accepteras för att lyckas. Efter att ett fys-pass fullbordats ska du helst vara så utmattad att du hänger raklång över sargen, där du sekunden inan lagt en spya,och ropar efter mamma. Det låter kanske brutalt men icke att förglömma:
”Pain is temporary. Glory stays forever.”
Karin "Kakan" Didriksson
