lockeruds damlag

Tid. Ett fundamentalt begrepp i vår kaotiska närvaro som, inte bara får vetenskapsmän att engagera sig i frågan om dess natur, utan får också oss dagrömmare att bli förbryllade när vi gräver djupare i tidens definition.
Tänk på hur vi pratar om tiden. Att "tiden flyger iväg", att "jag har inte tid", att "jag spiller bara tid på det". Men vad är det som vi beskriver? Hör tiden till vår fysiska värld? Vi kan varken se den, röra vid den eller höra den. Men visst känner vi att tiden går? 

I Lockeruds damlag är tid-passning A och O. Dyker man upp utanför tidsramen, är det ord och inga visor, pang-poff, ett hånande "HAHAHAHAHA, FÖRSEEEEEEENAD!! BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTEEEEER!!!!" och man får punga ut 50 rikstaler till klubbkassan. 
Det ter sig så att det finns två mycket stora och framträdande grupper vad gäller att passa tiden; De punktliga och de opunktliga. Det krossar min stolthet att behöva medge att jag tillhör den sistnämnda gruppen, och vågar heller inte påstå något annat. Faktum är att halva befolkningen bär på denna förargelseväckande börda, så ensam behöver man inte känna sig. Tillhör du dem som sätter fram klockan fem minuter och ändå kommer för sent? Welcome to my world.
Jag läste en gång att det inte är genetiskt avgörande om du blir punklighet eller inte, utan det sitter i uppfostran. Vi lär oss ett sätt att tänka och bete oss när vi växer upp, och om ingen rättar oss så blir det till en vana eller ovana som oftast blir starkare vartefter åren går. Och att förändra sin uppfattning om tid, eller att sluta vara opunktlig, kan vara mycket svårt och besvärligt. Risken för att mitt beteende kvarstår är alltså ganska stor, men å andra sidan, desto större del av kakan till Lockerud. 

Det intressanta är att den opunktlige aldrig kommer såpass försent att det hinner bli ett katastrof, men tillräckligt sent för att reta upp skaran som alltid är i tid. Dock kommer vi aldrig försent när det gäller att passa tid för tåg, flyg, eller andra krissituationer Vi må vara i sista sekunden, men vi missar aldrig flyget. Märkligt är även att den tidlösa inte vet VARFÖR han kommer försent. För mig handlar det om att utnyttja tiden till det maximala, att göra så mycket som möjligt på minsta tänkbara tid. Jag får allergiska kedjereaktioner av att vänta in tiden, när man istället kan förvalta den på ett effektivare sätt.

På tal om att utnyttja tiden, tog mina kära och punktliga lagkamrater Rosén, Turbo, Larm och Larm tillfället innan en träning att spexa till det med en dans till 90-tals-dängan, Cotton eyed Joe, med Rednex. Klippet innhåller lite sång, lite dans, lite våld, lite naket. Och är SJUUUUUUUUKT ROOLIGT!






Karin "Kakan" Didriksson