lockeruds damlag

Det har varit lite tunt med inlägg om spirande glädje, lyckorus och uttalanden om gränslös lycka. Videoklipp har filmats och lagts in av ligan "blogghackers", och har visat glädje i form av rörliga bilder, avgöranden som får en att rysa avbehag och konstiga rörelsemöntser på mig. Men nu får orden föra sin talan och vi är minst sagt uppsnärjda i det blå och, ursäkta franskan, men det känns för JÄVLA gött. Med en utgångpunkt nedanför en sjukt brant backe, som inte ens Kalla skulle undgå mjölksyra i, har vi vänt på smeten och bakat fetaste caken ever. 8 points på tre matcher, är inget som förr präglat lockeruds damlags vardag utan hållt sig på ett svidande avstånd, men har nu blivit en genuin verklighet.

Mitt i allt kaos och svävande upp i det blå, stannar man  upp för en sekund och frågar sig själv vad som hände, vad som var pricken över i:et, grädden på moset , toppen på berget?
Bettan? Töreboda-luften? Jesus? All jävla snö?
Vare sig det är något högre väsen, svarkonst eller personlig gärning som kan ta åt sig all medvind, så har alla dessa små bäckar runnit ihop till en avgörande flod av framgång. Detta understryker väl talesättet att ingenting är omöjligt, som så annars kan kännas väl avlägset när förlust efter förlust blir till en ond cirkel, självförtroendet är rakt nere i den skitigast skiten och man har ordet förlust skrivet i pannan redan innan matchstart. Så jag är oerhört stolt över mitt lag  som satte käppen i det spinnande, hatade hjulet och vi kan välförtjänt sträcka på oss inför stående ovationer.
Efter bekräftelsen, att framgång föder framgång, hoppas jag att den här säsongen kommer få ett lyckligt slut och att vi stångar oss blodiga ända in i slutsekundrarna och åter lyckas säkra en plats i elitserien.

Mycket står på spel inför bortamatchen mot Karlstad på Fredag. Du gör rätt i att kamma dig till CAM arena, klockan 20.00, och stötta oss i vårat mål.


Karin "Kakan" Didriksson