lockeruds damlag

Våran helgturne var inte den vassaste kniven i lådan. Det som i förhoppningen skulle bli en dramafilm med ett lyckligt hollywoodslut, bytte skepnad till en blodig slaktarrulle där alla dör och jorden går under. Besvikelsen är omätbar och samvetet är näst intill svart.
Det finns två olika typer av förluster: Den tacksamma ochn den föga givande. Den tacksamma förlusten infinner sig när man förlorar en match mot ett lag som är sjukt mycket starkare, och bra mycket bättre. Man har offrat sitt liv i matchen, varje individ har givit 110 % av sin förmåga och man har gjort så gott man kunnat. Men förlorar, för att moståndarna, rätt och slätt ,var bra mycket vassare. Då kan man ta det.

Men den föga givande förlusten, eller otacksamma? Enligt min mening finns det inget som gör mig så bekymrad, frustrerad arg och ledsen. Att kliva av banan, som en tafatt förlorare, är en pinsam mardröm utan ände. Man kastar klubban, stänger av mobilen, gräver ner sig, tar omvägar för att  slippa träffa på folk som vill fråga om matchen, grinar, rannsakar sig själv och grinar ännu mer. Detta scenario infann sig i helgen, med dubbel bemärkelse. Glöd, passion, offrande, laganda, samarbete.. alla de begrepp som ligger oss varmt om hjärtat, glömdes kvar vid incheckningen på brommas flygplats. Måtte de komma till rätta i veckan. 


Ledsna och bedrövade Lockerudare i bussen hem från storstan.

För att inte gräva ner oss djupare än så kommer jag uppdatera bloggen med ljusa guldklimpar i form av dumma kommentarer om Gotland, sköna pics och andra korn, inom kort. Januari kommer att bli en intensiv månad och redan till helgen väntar åter ett dubbelmöte, med vår förtjusning på hemmaplan. Så boka in lördag och söndag bums i era I-phones, kalendrar, post-it-lappar..you name it!

OCH! Håll er uppdaterade, en tävling väntar här på bloggen:)!




Karin "kakan" Didriksson