Allt har den som hoppas kan, inget den vars hopp försvann.
Att försöka sammanfatta förgående helgs eskapader, vore att ta sig vatten över huvudet. Man blir bara så fruktansvärt ledsen och vill helst inte börja pilla i gamla sår som man måste få låta läka i fred. Det var en 0-poängs-helg som gav oss en ordentlig baksmälla och man mådde inte på tipp-topp när man klev av bussen på sena söndagskvällen.
Hjärnan gick på högvarv den natten, tankarna snurrade både in, ut upp och ner. Man ville liksom bara skrika sönder allt och alla, men istället höll man käften och gick sönder själv.
"Jag tycker så synd om er..." Det var första kommentaren på måndagsmorgonen. I samma skede bestämde jag mig för en sak: Jag kommer ALDRIG sluta tro på mitt lag.
Det må vara en ondcirkel, svacka eller down-period..vad det än kallas för är den till för att brytas. Och det avgörande motmedlet kan inte komma från någon annan än oss själva.
För att bortse från en usel helg i storstaden, kommer här ett klipp på att av åtskilliga hyss, som duon Rosén och Turbo utförde, när Lockerud invaderade Citygross i Bromma.
Karin "Kakan" Didriksson
