Familj?
Här sitter jag fortfarande och funderar på helgen som gått. Kalkylerna är väldigt svåra. Y1*X2/20... Nej jag kommer aldrig bli ett riktigt snille. Det lämnar jag över till de stackare som har med sig läxorna på våra långresor.
Nej jag ska inte skriva om matematik. Det är ju innebandy det handlar om. En sån enkel sport som kan vara så svår att utöva. Hur man än vrider och vänder på det hela så skapar plastbolljagande sporten så mycket känslor. Gemenskap, ilska, sorg, glädje, uppgivenhet, kaxighet, attityd, ja listan kan göras lång.
Handlar det bara om innebandy?
Vi är som en stor familj med mammorna åsa, frida och papporna Kjellis, Stefan, Fredrik i spetsen. Och börjar man räkna timmar så träffar vi varandra nog oftare än våra egna familjer. Jobb, mat, träning, mat, sova... Vi kan varandra utan och innan. Som kakan skrivit förut så har den aggresiva kvinnliga veckan synkat sig väl i laget till pappornas förtret.
Vi är ca 20 st olika själar som blivit till 1 person. Mår man dåligt så finns det flera axlar att fälla sina tårar på och är man arg så finns det många käftar att käfta emot. Det är det som kallas familj. Vi finns där för varandra i vått och torrt. Det kan jag svära på efter mina egna erfarenheter iår... Jag är stolt över att spela tillsammans med ER och jag är glad att just NI är min stora familj.
Nog med den mjuka sidan...
Nu är det dags för att knyta näven och slå den i bordet. Hårt! De heta känslorna som visas på träningen måste vi ta med oss till matcherna. Vi blir som fromma lamm när domaren blåser i pipan, det är som att gå från en hårdrocksfestival till dansbandskonsert. Och det är ingen go korv!
Träning ikväll, det sista ska finjusteras och slipas. Nu jävlar i havet!
Glöm nu för tusan inte bort det traditionsenliga samkvämet efteråt!!!
Det finns inga genvägar till framgång, bara hårt jobb! citerat kotten
#19
Nej jag ska inte skriva om matematik. Det är ju innebandy det handlar om. En sån enkel sport som kan vara så svår att utöva. Hur man än vrider och vänder på det hela så skapar plastbolljagande sporten så mycket känslor. Gemenskap, ilska, sorg, glädje, uppgivenhet, kaxighet, attityd, ja listan kan göras lång.
Handlar det bara om innebandy?
Vi är som en stor familj med mammorna åsa, frida och papporna Kjellis, Stefan, Fredrik i spetsen. Och börjar man räkna timmar så träffar vi varandra nog oftare än våra egna familjer. Jobb, mat, träning, mat, sova... Vi kan varandra utan och innan. Som kakan skrivit förut så har den aggresiva kvinnliga veckan synkat sig väl i laget till pappornas förtret.
Vi är ca 20 st olika själar som blivit till 1 person. Mår man dåligt så finns det flera axlar att fälla sina tårar på och är man arg så finns det många käftar att käfta emot. Det är det som kallas familj. Vi finns där för varandra i vått och torrt. Det kan jag svära på efter mina egna erfarenheter iår... Jag är stolt över att spela tillsammans med ER och jag är glad att just NI är min stora familj.
Nog med den mjuka sidan...
Nu är det dags för att knyta näven och slå den i bordet. Hårt! De heta känslorna som visas på träningen måste vi ta med oss till matcherna. Vi blir som fromma lamm när domaren blåser i pipan, det är som att gå från en hårdrocksfestival till dansbandskonsert. Och det är ingen go korv!
Träning ikväll, det sista ska finjusteras och slipas. Nu jävlar i havet!
Glöm nu för tusan inte bort det traditionsenliga samkvämet efteråt!!!
Det finns inga genvägar till framgång, bara hårt jobb! citerat kotten
#19
Kommentarer
Postat av: så rätt!
Bra inlägg, nu jeflar tar ni dom!
Postat av: Virre
Hälsa familjen! :)
Saknar er mycket! Japp ta dom nu!!!!!!!!
Massa kramar Virre!
Trackback
