lockeruds damlag

Karin "Kakan" Didriksson

Första delen av helgen är avklarad och man mår väl ungefär som att man sålt smöret och tappat pengarna. Balrog kom till våran busch med landslagshjältarna Hermine Dahlerus, Emelie Lindström, Lisah Samuelsson och Helga Karlsson i spetsen utrustade med pansar och svärd med förhoppning om att krossa vår by. Vår förhoppning var att vända på kakan, visa att allt är möjligt, trycka upp vår laginsats i Stockholm och skrämma skiten ur "demonerna från botkyrka".

I första perioden visade sig kampen bli jämn och vi hade både ett och tio lägen att trycka in bollen, men misslyckas med samtliga försök. Istället kliver Dahlerus fram i spel 4 mot 5 och dunkar distinkt in bollen bakom en hjälplös Stina. Inte ens minuten senare anfaller demonerna igen, då i en fast situation och vi står som holkar. 0-2 och pausvila. Uppförsbacke för oss men vi är ändå hoppfulla och beslutar om att ge det lilla extra, mera koncentration och fortsätta tugga på.
Jag önskar att något typ av orakel eller obestridd guru kunde tala om för mig hur matchbilden artade sig nästkommande perioder, vad som hände och varför vi gör som vi gjorde. Min hjärna är bara en enda sönderkokt gröt med för mycket salt och två domare som blåser i en pipa. Men en sak är säker; vår övernskommelse var helt klart bruten, om inte hade vi vunnit den här matchen.

När tuppen galer imorgon är detta inkasserat och vi ska återigen sätta på oss vår krigsutrusting. Endre IF från Gotland har nyss ankommit till Hotell Victoria, från att ha torskat i Göteborg mot Pixbo ,och imorgon ska fastlandet ta an ön i en efterlängtad duell. 
Hur julen kommer bli för medlemarna i familjen Didriksson, avgörs imorgon.
Matchstart 13.00, jag uppmanar er att skjuta julstöket åt sidan, dra på er support-tröjan och stå upp för Lockerud, för nu JÄVLAR KÖR VI!


Lockerud/Mariestad vs. Endre, det var ett tag sen sist, men nu ses vi igen.

Sms från Åsa Svensson:
"Go kväll tjejer!" Hoppas
 ni laddar rejält inför morgon-
dagen, det krävs att alla tar
ansvar för laget.
Viktigt att kämpa tillsammans o
att spela efter lagets spelidé,
hålla tajt försvar på egen
planhalva o göra snabba
spelvändningar. När du får läge
så sätt bolljäveln i mål!
Ta fram spelglädje o en jävla vilja,
så ska vi ge dem en omgång i vadsbohallen.
Hälsningar Åsa lagkapten."



Inga ord, inga visor. Kom till vadsbohallen klockan tre, och var med om att hålla lågan levande.

Karin "kakan" Didriksson

Nu är vi uppe i tredje advent och det finns väl ingen själ i vårat vinterland som  har lyckats undkomma att högtiden Julen börjar ta fart på allvar. Om inte så blir du ganska snart  påmind av diverse reklamblad med exklusiva JUL-erbjudande, pampiga jullåtar som går varma på radion eller så trycker tomten på torget upp knäck i ditt annsikte och sjunger att nu är det jul igen. I nästa sekvens släpper Carola en jul skiva med någon Jul i betlehem och saftiga gris-skinkor bunkras upp i matkylarna på Ica. 
Sen flyter allt på i ett omänsklig tempo och man får nästan kippa efter andan för att inte kollapsa i skinkspadet. Granar ska huggas, grisen slaktas, klappar handlas, ljusstöpning, mandeln skalas, vykort hit och vykort dit,  pepparkaksbakning, ja,listan kan göras lång.

Ponera att det är julafton. Is-chokladen smakar skit, det är typ 10+ ute, det spöregnar och gräsmattan är grönare än på våren. Tomten däckade och dök aldrig upp, kidsen grinar, någon glömde slänga i mandeln i gröten alternativt att någon satte den i halsen, gran-skapet bara barrar och det är svårt att urskilja de få paketen som var tänkta att ligga där under. Mardröm.
Vi sliter, och det är värt mödan, för att komma sånär det drömscenario som har rubriken "Julefrid".

För ett par år sedan blev det poppis att bege sig mot lägre breddgrader under julhelgen. Snart har nog var och varannan svensk firat jul i en tuk-tuk,skålat in det nya året ridandes på en elefant eller dansat hula-hula kring palmerna.
Själv går jag ordentligt igång på tomtenissar och stjärngossar och  lever i ett lyckorus från
första december fram till tjugonda knut då jag vemodigt kastar ut granen, slänger en tår och längtar till nästa jul. Jag är jularnas lärljunge och tog såklart tredje advent med storm och förvaltade den enligt det som kallas tradition. Julbak. Is-choklad, knäck, rockey-road, strykande åtgång, mozartkulor och två misslyckade försök till mintkyssar.


Resultatet, misslyckade mintkyssar x2 och julkatten.

Förra året, ungefär vid den här tidpunkten, välkomnade vi julen i vårat lag med en bad-taste-tävling med efterkommande julmiddag och julklappsbyte. Stämmer ryktena kan det bli något liknande jul-jippo i år också, hur det kommer arta sig, vet bara högsta ledningen. Vi julälskare håller tummarna för att det blir med pompa, ståt, en raskande räv över isen och smällkarameller som skrämmer slag på varje vadsbo-tomte.


 
Badtaste-lagen-08        Och då var det hjul igen.



God 3:e advent!

Karin "Kakan" Didriksson

Ytterligare en fysvecka med träning måndag, tisdag, onsdag och torsdag är avklarad. Och till helgen har vi fått en läxa att ytterliggare bygga på med ett pass, helst två. Själv har jag slagit ordentlig rutin på att gymma, i hopp om att kötta på mina sparris-extremiteter och se de omvandlas i ny gestaltning, likt Björn Mårtenssons statur.

Allt talar för att det varit en intensiv tränings-vecka, som kantats med intervaller i bitande kyla, trapp-träning, bål-träning, beep-test, cooper-test..you name it. Så festligare än så har det inte varit. Folk har haft fullt sjå med att andas, fokusera och fylla på vätska. När du väl känner att du återhämtat dig och börjar få tillbaka talförmågan igen, är det dags för nästa pass. Icke att förglömma är att vi gör detta med spirande glädje, som är väl så omtalat.
Folk förundras och undrar hur man orkar, är det verkligen så roligt att ta ut sig till max och springa tills benen domnar bort? Nej, det kanske inte får oss att dra på smile-banden eller uttbryter i ett sjungande "HURRA!" när "Fys-träning, 18.00-20.30" står på schemat. Men det är kul att bli BRA, det är kul att VINNA, det är kul att stå på 1:a-platsen kunna sträcka på sig och tänka "Fan vad jag är värd detta. Tack, fysträning och tack för att jag bet ihop."
För alla vet vi, eller kommer någon gång lära oss under vår livstid, att det inte finns några som helst genvägar till framgång. Allt handlar om att brinna för det man gör, och om lockeruds damer härjar elden med sådan glöd att vi bränner Gud i rumpan och Stina vill hämta brandsläckaren. Även om vi inte står som nummer 1 den här gången, kommer jag alltid se mig själv och mina lagkamrater som vinnare.

I helgen kommer det vara innebandyfest i Vadsbohallen. Vill ni se lockeruds framtid, F16, kriga i regionslutspelet i ungdoms-SM, är det följande spelschema som lyder:

Grupp-spel Lördag
Grupp E:
09.00 Skoghall - IBK Göteborg
12.00 IBK Göteborg - Lockerud Ungdom
16.00 Lockerud Ungdom - Skoghall

Grupp F:
10.30 Lindås - Pixbo Wallenstam
14.30 Pixbo Wallenstam - Hagfors
17.30 Hagfors - Lindås

Söndagens slutspel:
10.00 1:a Grupp E - 2:a Grupp F
11.30 1:a Grupp F - 2:a Grupp E
15.00 Vinnare Semi 1 - Vinnare Semi 2

Sist men inte minst vill jag hissa en före detta lockerudare vid namn Maria Mitell, som blottat sin saknad till sitt kära lag och klubb, på sin blogg http://lifebymi.tumblr.com/post/268098557/lockerud

Må väl och trevlig helg!



Karin "kakan" Didriksson 

I våra programblad presenteras samtliga spelare i a-laget med en proffesionellt fotad bild, samt en kort rad frågor. Ni som lusläst detta och då speciellt under rubriken sysselsättning, har då redan upptäckt att jag jobbar som projektledare och lärarvikarie. Jag ska nu ta upp en intressant konversation mellan mig och en bråkig elev som vid det tillfället såg mig som den största pain-in-the-ass-läraren ever.

Jag till elev: "Nu sätter du igång med dina uppgifter på en gång annars kommer det här bli en lång lektion för dig!"

Eleven ger mig en blick med mord i, sätter sig på sin plats med armarna i kors, kastar grammatikboken i golvet och "TÄNKER FAAAAAN INTE GÖRA DOM DÄR JÄVLA TRÅKIGA UPPGIFTERNA".

Jag(sur och cynisk): "Du, du kan gå.. dörren är därborta."

Eleven reser sig upp hastigt och tar fart mot dörren. Just i denna stund när hon ska gå och jag väntar på att dörren ska slängas igen hejdar hon sig i dörröppningen, vänder sig om mot mig med ett annsiktsuttryck, som man inte ens önskar sin värsta fiende att bemöta, och säger på kaxig tonårs-dialekt:

Elev: Hallå, alltså du spelar typ innebandy vaa?

Jag: Öhh..jaa?

Elev: Man ser det på din frisyr.

Jag befinner mig i något slags perplext tillstånd. Vet inte om jag ska tacka eller ge ungen en kvarsittning. Svårtolkat. Vad fan menar hon egentligen? Var det en pik? Menar hon att alla som spelar innebandy är snygga i håret? Eller..om vi vänder på det, ful i håret=innebandyspelare. Med tanke på situationen satsar jag på att den här eleven syftade på det sista alternativet.
Dagen därpå ,när jag febrilt försöker få tag på en klipptid med tanke på förgående dagens händelse,får jag gladligen syn på en annan elev, som efter närmare titt och förhör avbildat min frisyr och klippt sig PRECIS likadant. Dubbla budskap. En dyrkare och en fiende. Plus minus noll. Den kanske inte var så illa ändå.


Jag minns året 2006 då många i laget hakade på frisyr trenden hockeyfrilla. Det var extrema och dyrkade frisyrer som satte odentligt  fart på  stans frisörindustrin. Och vi i laget var inte sena med att haka på denna modefluga.
Jag och jessica Andersson blev till och med utsedda till "Årets hockeyfrilla" av mariestadstidningen. För att ytterligare understryka denna trend, som rådde i vårat lag, fick våra hockey-inspirerade kaluffser en ny bemänning av det gotländska laget Endre.:  Hockeyfrillen blev Lockerudfrisyren. Den ack så förakatde frisyren hade spridit sig till den lilla ön och  samtidigt hade uppfinningsrikedomen att vidareutveckla frillen nått sitt essä. Det var "slides" på sidorna, osymmetriska längder och färger i alla tänkbara kombinationer. Det var blått, grönt, rött, svart, blått igen.

Hysterin må ha lagt sig något i laget nu, men vi är fortfarande hårt inbitna i att vara snygga i håret. Så ha det i åtanke när du vill berömma oss med en tillruffsning i våra överstylade hår, bevara frillen och ge oss istället en klapp på axeln eller dunk i ryggen.
Kanske är det dax för Lockerudsfrisyren att göra comeback lagom till mötet mot Gotland, men då i ny skepnad? Länge leve frisyren!




Förslag på den "Nya Lockerudsfrisyren".


Karin "Kakan" Didriksson

Man kunde långt in på förra veckan fortfarande avsmaka segerns sötma, efter att ha vänt upp och ner på hela innebandyvärlden och piskat dåvarande serieledare KAIS Mora. Vinsten var en dröm som blev sann, något som i andras ögon betraktades som en omöjlighet, därav vi insåg möjligheten, tog den och piskade varje liten kotte med den och vår stolthet. Det var IN YOUR FACE och ändlös glädje.

Men efter helgens bravader bytte sötman skepnad och blev istället en kniv i ryggen och sedan tonvis med salt i såret. Rönnby är ett sjuhelsikes vasst lag med profiler som är otroligt knivskarpa, det ska man verkligen inte sticka under stolen med. Men vi hade nog alla förväntats oss att stå upp bra mycket bättre än vad vi gjorde. Till en början kändes matchen helt OK, men i tredje perioden när målkalaset började, inträdde domino-effekten och slutresultatet visade smärtsamma, hatade 1-11. Varje individ har klandrat sig själv, vi har bitit oss i armen, dragit alla möjliga kombinationer av f-ordet,k-ordet och h-ordet, analyserat,skrkit, gråtit, låst in oss och idag är det tisdag och då är det nog. Nog om den matchen och blicken framåt och uppåt. Nu väntas ett überlångt match uppehåll för att lämna tid och rum åt innebandy-vm och tiden där i mellan tar vi vara på, på absolut bästa sätt.

Efter gårdagens matchanalys var det dags för guldtrion Kaj, Stefan och björn, som går under namnet fysteamet, att hålla itrådarna. Det var återigen dags att köra igenom fysprofilen, som är en rad av olika tester, för att se hur våra snärta bodies utvecklats under diverse fyspass. Och för att sedan jämföra med de resultat vi presterade innan säsongen. Det bör tilläggas att dessa grabbar också vill följa med i utveckling och har dragit igång en blogg, tummen upp säger vi! Läs om våra pass och betrakta exklusiva bilder här→http://blogg.fysteamet.se/#home

Att träning ger färdighet fick dom flesta bekräftat och gav oss en ordentligt sporre och vilja att fortsätta med det hårda jobbet vi lägger ner. En parantes som är värd att nämnas är Alexandra Larms presentation vad gäller knäböjen. Uförandet ser ut som så att man har en skivstång på axlarna och sedan böjer på benen till 90 grader och sen upp igen. Allt eftersom man klarar vikten ökar man på med fler viktskivor. Jag vet inte vad kvinnan lyfte i slutändan, men det skulle inte förvåna om hon fortfarande befann sig i gymmet och lastade viktskivor. När jag beundrande såg henne ta 100 kg på axlarna och sa att "det börjar kännas liiiiiiite i benen nu" vände jag på klacken för att inte bli kvar i gymmet hela natten. Hon är typ tre äpplen hög men jäklar vilken power tjejen har! Dunk i ryggen på Larm och alla andra för bra resultat!

Pannlampa på och reflexväst XXL, ikväll kommer Lockerud damlag härja i Leksbergsskogarnas backar och plocka mjölksyra. Vågar du hänga på?



Explosivitet-stefan,         Smidighets-Kaj,           Uthållighets-Björn

Karin "kakan" Didriksson

Det är ca 456 timmar sedan våran senaste match tog sin start. X antal träningar och låt-mig-dö upplevelser senare så är återigen dags. Bussen styr mot Falun. Googlar man Falun så får man 6 800 000 träffar mot Mariestads 1 030 000. Då vet ni va vi har att möta... Förra årets finallag som för tillfället ligger på en tredje plats i tabellen. Det kommer inte att bli lätt, som att palla päron mitt på ljusa dagen under släktträff med hundar och allt va det innebär. Men vi har ingenting att förlora.

Söndagens match är mot Mora med 51 200 000 träffar på google. Här snackar vi David vs Goliat. Även tabellen talar klarspråk. Mora med gladinnebandy leder serien med endast 1 förlust och 1 oavgjord i bagaget. Våra tidigare möten under försäsongen var jämna. Men nu är det seriespel. Då är allting annorlunda. Men vi är inte laget som ger sig utan fight.

Vi har visat att vi kan bara vi vill, men då gäller det att vara med från början och inte sitta kvar i bussen och dividera om Andra sidan häcken" ska ses med svensk eller engelsk tal. Så till helgen är det bara en sak som gäller. Blod, svett och tårar.

Träningarna under "ledigheten" har inte varit en dans på rosor. Tvärtom. Fysteamet har kört hårt med oss, ledarstaben ännu hårdare. Skinkorna har blivit fastare för att tåla ännu hårdare rövtacklingar. Flåset har fått bekänna färg. Hela kroppen och knoppen fick en deja vu upplevelse och trodde att det var sommar igen. Smärta är vårt mellannamn.

Det är synd att vi inte innehar en floskelbok. För vår käre Alexandra Larm spottar ut floskler hela tiden. Det skulle i och för sig behövas anställa någon på heltid för att hänga med. Enligt henne själv så säger hon bara va alla andra tänker och inte vågar säga. Oh my....

Duracellkaninerna har varit lugna i veckan som gått. Igår reagerade vi på att det varit så lugnt på träningarna. Kan vara för att kanin 2 är hemma och kurerar sig efter förkylning. (hoppas du blir frisk snart).

 Kakan hade som sagt inte svininfluensan. Tur för henne med tanke på grisfarmen.

"de som vinner dagens 2 mål slipper trapporna!" Kottens försök att hetsa oss till vinst på träningarna fungerar inte. För i slutändan springer alla som små gaseller i trapporna. Men vinna vill alla ändå. Det har Kjellis fått erfara otal gånger. När det är 20 segertörstande brudar och poängräkningen inte stämmer, då blir det livat. Kjellis har inte haft den uppgiften på några träningar nu.

Nu har jag genomfört min premiär här på bloggen.

Jag bugar och tackar för den här gången.

#19 från det äldre gardet.

När jag vaknade i tisdags och skulle göra din första motvilliga rörelsen ur sängen, kände jag att” alla hästar inte var hemma” den här morgonen, ”hissen gick inte ända upp” och inte heller var det riktigt ”rätt möblerat på övervåningen”. Huvudvärken pumpade, leder och muskler ömmade mer än efter ett mördar-träningspass och en ovanlig feber spred sig som en löpeld genom min kropp och slog ut proppar, som gjorde att jag frös trots full speed på elementen. Jag svettades då min kropp var iskall. Något var helt klart på tok.

Jag tänkte” Jävlar, bara för att man är bonne och kallas gris-karin ska man bli den första i laget att åka på svin-infuensan. Det här kommer jag bli mobbad för i decennier..Tyyyyypiskt.”  Åtskilliga timmar i sängen fick spenderas, ett 20-tal filmer betades av och lika många koppar blåbärssoppa. När det var som allra värst var jag nära på att bryta ihop att förtvivlan. Att träna, jobba, träffa folk och min annars så rutinspäckade vardag hade totalt gått i spillror och nätterna blev det inte mycket till sömn.
Men efter 4 dagar kände jag mig så gått som repad, gris-sjukdomen var bara en bluff, och igår kunde jag göra comeback på innebandyplanen.

På måndagar kör vi ibland lite special-träning då den oskiljaktiga trion som kallas fys-teamet håller i trådarna. Gossarna består av Kaj- Århäll, Stefan hall och Björn Mårtensson. Och det här är rejäla och mycket pålitliga karlar vi pratar om. Kaj är smidig som en balett-dansös och en riktigt topp-snärta. Det skulle heller inte förvåna mig om killen kunde gå ner i spagat och slå en bakåtvolt i luften. Kajs grej är att göra oss snabba som antiloper och lika spänstiga som han själv.

Stefan är en kompakt power-bar som tycker att vi ska TA IIIIIIIIIIIIIIIIII, KOOOOM IGEN NU DÅ, JA,JA,JA!!EXPLOSIVITEEEEET!!!!!! Han är även den som delar in oss i två grupper innan träningen anträder. Och då är det ingen spartansk indelning med den klassiska 1,2,1,2,1,2,1, ettorna är en grupp och tvåorna en annan. Här kör han med apa,idiot,apa,idiot, apa eller dålig, sämst, dålig, sämst. Aporna börjar med cirkelträning och idioterna kör intervaller. Inte förnedrande utan bara fruktansvärt komiskt och man är alltid lika full av förväntan av vad som komma skall ur hans mun.

Björn är även han en riktig hurtbulle. Och vilken power karl har! Det var nog inte bara jag som stod och gapade under försäsongsträningen då vi skulle göra fysprofilen och vi hade kommit till testet ”chins”.Det går ut på att man greppar en stång upp i luften och hänger raklång neråt och ska sedan dra sig uppåt med armarna, och när hakan passerat stången har man gjort en chins. Björn kunde prata, ge instruktioner om hur man gjorde detta samtidigt som han avverkade ungefär 6 chins. Och inte en skråma. Inte ett tecken på ansträngning. Och då ska ni veta att chins är ingen dans på rosor. Medelsnittet på chins i laget låg nog ungefär på 0,2 chins per skalle. Talesättet att vara ”stark som en BJÖRN”, börjar få sig en ny innebörd hos mig.

Det är inte svårt att bli lite förtjust i dessa guldgossar. De har humor, de är starka och de vill göra oss större, strongare och kvickare. Och de gör det med hjärta, stake och en ordentlig kopp vilja som mäts till lika stor som Lockeruds. De som drar åt samma håll som oss, älskar vi.



Som ett ljus i höstmörket, kommer här lite pics från en solig kick-off på torsö från förra året.

Karin "kakan" Didriksson

idag har vi hunnit med massor! 
först en minst sagt dramatisk bilresa ner till göteborg, vilket återspeglar vår rubrik. men vem anar något annat när bilen innehåller en körande jossan, peso, therse/tessan, mathilda och vi, sandra och annie? åkte minst sagt helt fel och istället för att komma till pixbohallen kom vi till industriområdet "avsugning" på andra sidan av göteborg. men tydligen var vi inte dom enda... våran suporter och bloggmate kakan var tydligen nere i varberg och herjade?

matcherna i sig gick bra och vi är vidare med 18års laget till regionslutspel.
lockerud-ibk gbg 6-1
lockerud-pixbo 1-2
lockerud-lindome 8-0
riktigt bra slit laget igenom, alla matcher! blev dock snuvade på 1 poäng efter en röt-lyko-träff av pixbo, 20sek kvar av matchen. riktigt orättvist!

nu har vi precis hoppat in sängen och ska snart krypa till kojs. taggar inför morgondagens två matcher med 16års laget.


 

den yngre generationen

Medans dom äldre har spelledigt i helgen och slickar av sina gulafingrar som spår av den nu tomma ostbågarpåsen eller slår klackarna i taket på björnes har vi, den yngre generationen, annat för oss. Vi ska nämligen ner till göteborg to kick some ass i DJSM. Vi ska vara med i både 18 & 16årslaget vilket innebär 5 stycken matcher. Helgen kommer bli helt klart bli g-r-y-m och ni kan förvänta er ett eller annat blogginlägg! 



gamal bild på de nu gamla i 18årslaget. snyggos!

Alexandra Larm: Stefan, har vi ob. i materialväskan?

Stefan: Va???

Alexandra Larm: Jaaa, har vi tamponger?

Stefan: Nej, men vi har bindor.

Alexandra Larm: Åh vad bra!
Springer glatt bort till omklädningsrummet med dambindan i högsta hugg och gör sina bestyr.

Efter en timma av träningen återkommer Larm till Stefan och ser mindre nöjd ut.

Alexandra Larm: Det fungerarar inte Stefan, ni måste ha tamponger istället, dambinda och stringtrosor är ingen bra kombination.

Givet, för lite trosa och för mycket trosskyddskydd. Stefans tanke att utrusta materialväskan med nödskydd var god, men lärde sig en läxa och får skrota dambindan och istället förse oss kvinnor med tamponger.



Larm.

Isen är bruten och vi har kammat hem vår första seger. En välbehövlig gärning, vad gäller serieläget och våra självförtroenden. Från början till slut slet vi som piskade oxar och visade att Lockerud/Mariestad är en sur karamell att suga på. Vinst med 7-2 mot huddinge och stjärnorna lös över vadsbohallen den natten.  Äntligen hade målskyttet släppt och de små otygen som kallas marginaler gjorde en kär entré. Glädjen blomstrade i oss och det var svårt att sluta le efter matchen.  Våran sjätte utespelare, publiken, ska skjutas fram i rampljuset och hissas flera gånger om. Ni borde få pris för erat stöd.

Vad var då receptet till våran saftiga seger? Fredriks skönsång? Förberedelserna innan matchen? Vi var många som var skrockfulla på söndagsmorgonen när vi klev upp och var noga med att följa samma rutiner som föregående dag. Själv steg jag upp samma tid, åt EXAKT samma frukost och mat, hängde av mig kläderna precis likadant i omklädningsrummet. Dock skippade jag mina leopardmönstrade tur-trosor som hade krympt i tvätten och började skava på helt fel ställen. Fatalt misstag. Dom får hädanefter skava hur bäst dom vill.

Ytterligare ett stockholmslag, Täby, hade kommit ut till bushen för att kriga mot oss lantisar.
Matchen började bra, vi blir de första att spräcka nollan och slipper återigen att jobba utifrån ett underläge, som annars präglat säsongen tidigare. Allt kändes taggat, peppat och hyfsat bra men sedan är det som att Han däruppe vill straffa oss, stänger av hjärtan, hjärnor och övriga extremiteter . Allt blir en enda stor röra och vi viker ner åt något så ångerfullt. Täby kniper den så viktiga tre-poängaren och ger oss ilska, frustration och en önskan om att kunna vrida tillbaka tiden. Man kan väl säga såhär för att fatta mig kort, allt som stämde i lördagens match stämde inte mot Täby.

En spelledig helg har gått, och vi har alla tagit igen oss på de sätt som vi behöver. Några slår bo i soffan, skaffar kvalitetstid med familjen, andra slår klackarna i taket och uppdaterar sitt sociala liv utanför innebandyn. Ledigheten förvaltas efter folks behov och ser därmed olika ut för alla. När sedan måndagsträningen kommer känns det som att man varit ifrån sitt Lockerud i en evighet, och suget efter rasslande nät och svettiga närkamper ter sig som ett sockerbegär.

Innebandyn, och alla andra lagsporter, har en unik förmåga att gestalta sig i andra former förutom just en lagsport. Jag är övertygad om att det är många som håller med mig när jag konstaterar att laget är som en extra familj. Man träffar sina lagkamrater lika mycket som, om inte mer, än sin familj när det är som mest intensivt.
Beviset för detta kom under vår vistelse i norrland förra helgen, då jag la märke till hur otroligt synkroniserade våra menstruationer i laget är. Grabbar, män eller ni som inte förstår vad jag pratar om kan läsa mera om detta här→ http://blogg.alltombarn.se/katerina/2009/05/07/varfor-synkas-kvinnors-mens/
Detta ser jag som en klar förmån för den manliga delen av ledarstaben, då de slipper dras med pms:er och humörsvängningar året om ,utan istället får slåss med dessa ”mens-biverkningar” under en mer packad period. Och det får Kjellis och Fredrik ta.

För att ytterligare ge ett bra exempel på innebandyns magiska förmåga kan jag nämna de dagar då allt har gått käpprätt åt skogen, tillvaron har aldrig känts mera miserabel och vardagens bekymmer står en upp i halsen. Man åker sedan till träningen och där kopplas ALLT i livet bort som inte stavas innebandy. Ledsamheterna försvinner kanske inte men man har i alla fall möjligheten att för en sekund skjuta allt åt sidan. Det är bara du, bollen och klubban som existerar. Innebandyn går in som räddaren i nöden, din högra hand och trogne hjärtevän. Den finns alltid där för dig, såsom  i sorg eller lycka.

Faktum är att bakom den nördiga innebandyfasaden, som så många kanske uppfattar den, står ett helt lag med vänner, en förening med guldkant och många frivilliga därtill, som är beredda att ta fram stridsyxan och stå upp och stötta dig i alla lägen.

Åter till ämnet; Det är en viktig vecka som väntar. Gårdagens pass nötades det uppspel, snabba spelvändningar och mera avslut. Taggning inför den så viktiga helgen med dubbelmöte har börjat. 100% hjärta, 100 % hjärna och 100% koncentration på träningarna så lovar jag att vi är så pass förberedda att ge er en ordentlig uppvisning till helgen i vadsbohallen. Först mot Huddinge, och sedan ytterligare en show mot Täby.

En organisations framgång är resultatet av varje individs insats tillsammans.

Karin "Kakan" Didriksson

Kjellis, en av dom som kan ha det tufft när lingonveckan slår till.