lockeruds damlag

Då var det dags, och på tiden, att börja blogga om cirkus Lockerud/Mariestads spännande resa, som nykomling  i världens bästa damliga. Spelet i div 1 västra gick smärfritt och vi uppfyllde gott och väl våra mål om att göra comeback i finrummet. Nu är resorna längre, rövtacklingarna hårdare och bollen spinner snabbare.
Välkomna att följa med oss på detta spektakulära äventyr och in i Lockerud/Mariestads elitdamlags vardag! 
 
För andra gången fylldes våran buss med laptopar, micro, förlängninskablar och diverse tidsfördriv för en resa upp mot Norrland.
I våran silverlackerade buss som vi spenderat åtskilliga timmar i är platsfördelningen hård som sten. Längst fram har vi det "äldre gaget" eller dom-som-blir-åksjuka-och-måste-se-vägen-gänget, sen kommer den yngra generationen med energiknippena turbo och rosén i spetsen, sen har vi spela-spela-gänget med pokerbord, och allra längst bak har kjellis slagit läger över  HELA baksätet med sin medhavda dyna som fungerar som madrass.  Råkar man nu sätta sig på någon annans bestämda plats, då möter man en iskall blick med mord i och som säger: "Försvinn. Från min plats. Nu". Själv tillhör jag dem som kom sist till samlingen till första borta-matchen då vi valde platser, så jag fick ingen specifik plats utan får hoppa in där mitt umgänge uppskattas. Så det här med bestämda platser är a och o. Får du chansen att någon gång följa med i våran buss, fråga först innan du sätter dig någonstans.
 
Som ni kanske redan vet har våran inledningen i elitserien gått lite knaggigt. En taskig seriepremiär i norrland kom som en käftsmäll och dom flesta vill nog bara glömma det. Så det var ett revanchsuget Lockerud som för andra gånegn steg av den fyrstjärniga bussen uppe i norr, i hopp om att visa norrlänningarna var skåpet ska stå. Frukosten på scandic satt som en smäck och det var ett taggat Lockerud som klev in i Gmmelihallen i Umeå. Matchen kom att bli en jämn kamp, och med ett underläge i slutminutrarna satsar vi och plockar ut målvakten. Ett lyckat drag som resulterade till lika. En poäng kirrad. MEN med 5 snöpliga sekunder kvar av matchen kvitterar Dalen och vi snubblar på målsnöret. Bittert och surare än citron. 
 
Men en match återstår, minst lika viktig. Så man får torka tårarna, slå sig själv i bröstet och ställa om. Ny dag, ny match, nya möjligheter. 
Dagen börjar tidigt och 08.00 är det gemensam promenad i ett isande klimat som står på schemat, tämligen uppfriskande. Kotten är värst, trotsar kylan och drar på löpartightsen för en joggingtur på en mil. Det är bra krut i den! Vi andra som vid det här laget har blodsockret nere i fotknölarna avnjuter en frukost al a deluxe.
Depåerna fylls på igen med sport lunch vid 11.00 och sen är timmen slagen för avfärd mot hallen.
Rutinerna börjar som vanligt med lekar som klapp-leken, gäddan kommer, och den alltid återkommande kedjan, där lagsamarbetet sätts på prov. Den här gången tycktes det vara blodigt allvar med lekarna. Uppskrapade knän och bullor i pannan, det var många som var inställda på krig denna söndag.
Matchen börjar halvhjärtat med ett underläge. Annie Rosén  kliver fram innan pausvilan och trycker in sitt första elitserie-mål. Poitivt avslut på första perioden och en nytändning inför andra då vi kvitterar genom en snabb spelvändning och är i kapp. Tyvärr lyckas Ö-vik sätta in bolluslingen och vi står återigen inför ett underläge. I tredje perioden är det mycket Lockerud och lite övik. Vi trycker med hela vårat manskap men bollen vill liksom inte in. Ogenomtänkta domarslut, stolp och ribbträffar..marginalerna är defintivt inte på våran sida. När slusignalen går känner vi flesta tomhet. Ytterliggare en mödomsam fölust och noll poäng hem till Mariestad.
 
Summa sumarum:Trots två snöpliga förluster så finns det mycket gott att ta med i bagaget med erfarnheter. Vi är starka tillsammans och begreppet lagsammanhållning har börjat bita sig fast ordentligt i våra tappra innebandysjälar. Fortsätter vi ha lågan brinnande, biter i det sura äpplet och tuggar på kommer marginalerna att tippa över till vår fördel och vår förnärvarande ovän "turen" kommer bli våran allra bästa kompis.
 
I helgen vankas det spelledighet så i veckan är det hårdträning och tillfällen att slippa på viktiga smådetaljer, som kan avgöra en match, som gäller!
 
Det som inte dödar, stärker oss.
 
Karin Didriksson