lockeruds damlag

Att ordgrant bli åberopad i LRFs veckobrev av självaste direktören, och samtidigt inse faktum att Lockerud-bloggens publik är bred och träffar många mitt i prick, är tämligen tillfredställande. VD:n heter Anders Källström och är därtill ordförande för Modo hockey(!)





Karin "kakan" Didriksson

Jag vill frossa i vinst. Jag vill pulverisa förluster. Jag vill ha det såhär:

Tid. Ett fundamentalt begrepp i vår kaotiska närvaro som, inte bara får vetenskapsmän att engagera sig i frågan om dess natur, utan får också oss dagrömmare att bli förbryllade när vi gräver djupare i tidens definition.
Tänk på hur vi pratar om tiden. Att "tiden flyger iväg", att "jag har inte tid", att "jag spiller bara tid på det". Men vad är det som vi beskriver? Hör tiden till vår fysiska värld? Vi kan varken se den, röra vid den eller höra den. Men visst känner vi att tiden går? 

I Lockeruds damlag är tid-passning A och O. Dyker man upp utanför tidsramen, är det ord och inga visor, pang-poff, ett hånande "HAHAHAHAHA, FÖRSEEEEEEENAD!! BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTEEEEER!!!!" och man får punga ut 50 rikstaler till klubbkassan. 
Det ter sig så att det finns två mycket stora och framträdande grupper vad gäller att passa tiden; De punktliga och de opunktliga. Det krossar min stolthet att behöva medge att jag tillhör den sistnämnda gruppen, och vågar heller inte påstå något annat. Faktum är att halva befolkningen bär på denna förargelseväckande börda, så ensam behöver man inte känna sig. Tillhör du dem som sätter fram klockan fem minuter och ändå kommer för sent? Welcome to my world.
Jag läste en gång att det inte är genetiskt avgörande om du blir punklighet eller inte, utan det sitter i uppfostran. Vi lär oss ett sätt att tänka och bete oss när vi växer upp, och om ingen rättar oss så blir det till en vana eller ovana som oftast blir starkare vartefter åren går. Och att förändra sin uppfattning om tid, eller att sluta vara opunktlig, kan vara mycket svårt och besvärligt. Risken för att mitt beteende kvarstår är alltså ganska stor, men å andra sidan, desto större del av kakan till Lockerud. 

Det intressanta är att den opunktlige aldrig kommer såpass försent att det hinner bli ett katastrof, men tillräckligt sent för att reta upp skaran som alltid är i tid. Dock kommer vi aldrig försent när det gäller att passa tid för tåg, flyg, eller andra krissituationer Vi må vara i sista sekunden, men vi missar aldrig flyget. Märkligt är även att den tidlösa inte vet VARFÖR han kommer försent. För mig handlar det om att utnyttja tiden till det maximala, att göra så mycket som möjligt på minsta tänkbara tid. Jag får allergiska kedjereaktioner av att vänta in tiden, när man istället kan förvalta den på ett effektivare sätt.

På tal om att utnyttja tiden, tog mina kära och punktliga lagkamrater Rosén, Turbo, Larm och Larm tillfället innan en träning att spexa till det med en dans till 90-tals-dängan, Cotton eyed Joe, med Rednex. Klippet innhåller lite sång, lite dans, lite våld, lite naket. Och är SJUUUUUUUUKT ROOLIGT!






Karin "Kakan" Didriksson

Visste ni att Måndag är uppkallad efter den fornnordiska guden Måne? Eller att Måndag, är den dag då flest sjukskrivningar sker? Du var på firmafesten, som spårade ur, och det var du som spåra. Eller, du har spelat en match, åkte på en rejäl kopp storstryk och stannar hemma för att slippa förklara vad som hände. Får siffrorna, 12-0, tala vore detta ett ypperligt tillfälle att hellre vilja gräva ner sig i gödselstacken och lukta skit, än att visa sig offentligt. Men det gör vi inte. Faktum är att en enda mening räcker: Rönnby är och var bättre oss.

Jag måste mege att jag ser upp till Rönnby och deras  magnifika spel. Flera av dem har lirat ihop i många år och jag är nästan övertygad om att deras swisch-swisch, klipp-klapp spel skulle fungera med ögonbindel på också. Och då syftar jag först och främst på deras första femma, med Caroline Widar och Susanna Tuominen i spetsen, där de gjorde 10-0, varav 8 poäng enbart Tuominen stod för. Tjejen satte ett sjukt oslagbart rekord, och vi andra får lyfta på hatten och avundas av förundran.



När slutsignalen gick i lördags och jag kisade upp mot måltavlan, fick jag ett hjärthugg, men samtidigt en svag föraning om att Rönnby kommer stå som en av finalisterna i Globen när det ska krigas om SM-titeln.
Men att lägga på minnet: De är inga övermänniskor eller genmodifierade hulkar som avlats fram från odödliga bestialiska vidunder, utan dödliga människor av kött och blod precis som vi andra. Vilja, mod, tålamod, engagemang är några av de pusselbitar som behövs för att få pusslet "vinnare" komplett. Jag kan med all säkerhet säga att Lockerud kommer nå dit en dag, och om så behövs, offra min högra arm för att stärka min övertygelse i yttrandet. Det är en lång väg att vandra med många milstolpar att passera. Men bit för bit, och delmål efter delmål kommer de att skapa och lysa upp vägen till framgång.
Hur äter du en elefant? Genom att ta små bitar i taget.



Karin "Kakan" Didriksson